Vipassana erfarenhetsrapport

För tre veckor sedan upplevde jag min första Vipassana Island-meditationshelg. Jag fick reda på det genom en vän som var på den helgen för några månader sedan. När jag tog upp honom hade han ett väldigt glatt leende på läpparna och jag kunde känna en djup frid och stillhet i honom. När jag träffade honom igen kort därefter berättade han att detta inre tillstånd fortsatte att stödja honom i hans dagliga liv. Detta gjorde mig så nyfiken (och avundsjuk) att jag tog nästa tillfälle att vara med även den helgen. Jag ville ta reda på vad som skulle hända med mig om jag tillbringade en hel helg ensam på en "ö".

"Ön" består av en stol, en meditationskudde, en madrass, en filt och en kudde. Tillsammans med ett 20-tal andra och den andlige läraren John David tillbringade jag hela helgen med ögonbindel i ensam meditation på min "ö", utan mobiltelefon, bok, musik eller andra distraktioner. Det var en intensiv resa för mig själv som jag varmt kan rekommendera till alla. Förutom det energiska stödet från gruppen och läraren var det ett kärleksfullt team av medhjälpare som fanns på plats dygnet runt, som regelbundet tog med oss ​​mat och dryck och även följde med oss ​​på vägen till toaletten, så att vi alltid kunde ha ögonbindeln på oss, vilket var till stor hjälp för meditationen.

Jag hade stora förväntningar inför helgen och så jag blev till en början ganska besviken när en enorm tankestorm uppstod under de första timmarna. Efter ett tag kände jag mig riktigt utmattad. Sedan blev tankeströmmen sakta svagare, några luckor uppstod och jag kunde se enskilda tankar upprepa sig stadigt. En del kom om och om igen och jag insåg att dessa tankar låg till grund för vissa beteendemönster hos mig... då uppstod känslor, även olika fysiska förnimmelser, till och med smärta och minnen... Otroligt vad som kan pågå inuti utan några yttre stimuli!

Efter ett tag spred sig sakta en djup tystnad och verkade bli starkare och starkare. Efter ett tag spred sig sakta en djup tystnad och verkade bli starkare och starkare. Och i denna djupa tystnad, mycket gradvis och försiktigt, utvidgades en känsla av kärlek, öm och söt. Det fanns också en känsla av frid och glädje, av en mycket speciell egenskap som jag aldrig hade upplevt förut…. Jag tappade all tidsuppfattning... Ett starkt minne är ögonblicket jag tog av mig ögonbindeln på slutet. Jag blev väldigt djupt berörd och så tyst och nöjd att jag inte ens ville prata.

Allas upplevelser och resa denna helg var väldigt individuella och unika, men på slutet hade alla anlänt i en djup tystnad. Allas upplevelser och resa denna helg var väldigt individuella och unika, men på slutet hade alla anlänt i en djup tystnad. För mig var denna helg på min egen lilla "ö" som en stor, kärleksfull våg som drog mig djupt in i mig själv. Det var ett fantastiskt tillfälle att lära känna mig själv mer ärlig och djupare och att bättre förstå hur mitt sinne och min kropp fungerar.

Jag lärde mig själv att tankar, känslor, fysiska förnimmelser och till och med smärta kommer och går och är tillfälliga. Det finns något annat inom mig som är tyst hela tiden och helt opåverkat av det hela – fullt av frid, kärlek och glädje. Detta ”något” verkar ofta ganska litet och sårbart och försvinner ganska ofta i min hektiska vardag, så att jag tappar kontakten med det och knappt känner mig kopplad till det.

Jag visste detta innan, men denna direkta erfarenhet fördjupade den kunskapen. Mitt medvetande är nu klarare och längtan är starkare att inte tappa kontakten med detta underbara, underbara något som faktiskt definierar mig. Detta djupa och intima möte med mig själv i helgen på Vipassana Island lämnade en stor tacksamhet och ett tillfredsställt leende på läpparna som jag fortfarande känner inom mig.

Anna Moore, juni 2019